|
|
 |
 |
|
|
i = MUNKEN REKOMMENDERAR
Klyschan lyder att en bild säger mer än tusen ord. Stämmer? Stämmer inte? Nåväl, oavsett sanningshalten i påståendet kan vi nog ändå enas om att bilder är en mycket betydelsefull och central del av den grafiska produktionscykeln. Valet av dessa bilder är med andra ord viktigt och får givetvis inte slarvas bort. Det är i hög grad bilderna i kombination med papperskvaliteten som är en trycksaks främsta identitetsbärare – det är i samspelet mellan papper och bild som känslorna förmedlas.
Med rätt reproanpassning passar obestruket papper bra till de flesta slags bilder och ger i allmänhet ett bildtryck som effektivt förstärker de budskap man vill förmedla.
i Som grundregel kan man säga att alla bilder, särskilt färgglada, gör sig mycket bra på obestruket papper. Är bilderna tunga och mörka krävs emellertid ett mer omfattande anpassningsarbete till papperet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
För att få optimal kvalitet på bilderna i trycket är det nödvändigt att man gör någon form av bildbehandling. Man anpassar bilden för att den ska bli bättre i tryck, helt enkelt.
Grundförutsättningen är dock att man innan start har klart för sig hur man vill att slutresultatet ska uppfattas; vad trycksaken ska förmedla.
Att bearbeta bilden på ett sådant sätt att den i tryckt format blir exakt lik ett vanligt originalfoto – eller verklighetens gestaltning och kulörer för den delen – är dock inte teoretiskt möjligt eftersom den färgrymd som ögat kan uppfatta jämfört med vad som är möjligt att visa på bildskärm eller i tryck skiljer sig mycket åt: Ett öga kan exempelvis uppfatta 15-20 miljoner färger och en bildskärm något färre, 10-15 miljoner. I tryck är det värre. På bestruket papper kan man visa cirka 6000 färger och på obestruket cirka 4000. Däremot kan man lura ögat så att bilden upplevs som identisk med originalet, något som väl utförd bildbehandling effektivt kan bidra till.
|
|
|
|
 |
|
|
Färgrymd
Bilden visar hur stor färgrymd olika medier förmår att återge.
Bildbehandlingen sker vanligen i flera steg och moment – man beskär bilden, ställer in upplösning, justerar nivåer, balans, färger, ljushet och kontrast och, eventuellt, frilägger eller manipulerar bilden.
i När man ska trycka på obestruket papper är det några rekommendationer som man gör rätt i att följa. Eftersom processfärgerna CMYK ser lite mattare ut när de trycks på obestruket papper är det en god idé att öka färgmättnaden en smula. Samtidigt bör man öka skärpan något i bilden.
Ett bra tips på obestruket papper är också att minska smutsande färger. Framförallt svart och blått i röda och orange färger, samt svart och rött i de gröna. Om detta görs på rätt sätt undviker man till exempel att orange ser brunt ut och man får dessutom krispigare och klarare gröna färger. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Att välja ut bilder är således viktigt, men det orsakar sällan några större bekymmer. Nästa moment är svårare – att återge bilderna på bästa sätt. Processen kan vara invecklad och det finns därför vissa steg som man måste genomgå innan bilden ligger klar för tryck.
Det grundläggande momenten när bilderna valts ut är att läsa in dem digitalt i datorn. Scanna bilderna, som det heter på fackspråk.
Beroende på bildoriginal varierar formerna för inläsningen. En bild tagen med en digitalkamera finns ju redan i digitalformat, vanligtvis i RGB (ett kulörsystem där bokstavskombinationen står för grundfärgerna rött, grönt och blått), och behöver därför inte scannas in. Det är emellertid viktigt att den digitala bilden har tillräckligt hög upplösning – det vill säga ett tillräckligt stort antal pixlar (från engelskans picture element) – för att den ska kunna återges bra i tryck.
Om bilden ska digitaliseras från en dia eller en papperskopia måste den läsas in med hjälp av någon typ av bildscanner, exempelvis en trumscanner eller en flatbäddsscanner. Och i likhet med digitala bilder måste originalet scannas in med tillräckligt hög upplösning för att ge bästa möjliga kvalitet i trycket. Framförallt är det två faktorer som styr upplösningen: dels vilken rastertäthet bilden ska tryckas i, dels vilken storlek en ska ha. Detta ställer också krav på att man har en bra scanner eftersom scannerns upplösningskapacitet påverkar hur mycket bilden kan förstoras.
Bildernas upplösning bestäms också till viss del av vilket papper man valt att använda eftersom lämplig rastertäthet varierar mellan olika papperskvaliteter. Normalt sett har detta emellertid liten betydelse.
i Ett bra utgångsläge är att välja en upplösning som är två gånger rastertätheten och samtidigt ta hänsyn till förstoringen alternativt förminskningen av originalbilden. |
|
|
|
|