|
|
 |
 |
|
|
Papper har som du säkert vet olika livslängd. Det räcker troligtvis att du tänker på en gammal tidning för att se framför dig hur papperet åldrats. Det har blivit gult och lite sprött. Fenomenet kallas följdriktigt för eftergulning.
Hur åldersbeständigt ett papper är beror på dess beståndsdelar och kvalitet. Generellt säger man att trähaltiga papperskvaliteter (producerat med mekanisk massa) har kortare livslängd eftersom de innehåller lignin, som gör att papperet kan eftergulna vid lång exponering för solljus (UV-ljus). Ska man emellertid ta fram en produkt med riktigt lång livstid rekommenderas ett träfritt papper (producerat med kemisk massa). Men det är ingen evighetsgaranti. Vid tillräckligt lång solexponering gulnar eller nyansförändras alla papper. I båda fallen hinner nog trycksakens information bli gammal innan papperet blir det – den kan således stå i en bokhylla i många år innan det inträffar.
Men som sagt, undvik att placera trähaltiga papper i direkt solljus. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Alla papper innehåller en liten del fukt. Papperet är dessutom väldigt känsligt för fukt- och temperaturförändringar i omgivningen. Om miljön är fuktig sväller papperets fibrer vilket i sin tur innebär att arket sväller. Är omgivningen däremot torr blir förhållandet följaktligen det omvända – papperet avger fukt. Dessa fenomen kan ge upphov till dimensionsförändringar eller vågighet, vilket i sin tur kan ge tryckproblem. För att minska denna påverkan, och för att skydda papperet mot smuts, skador och annat slitage innan det anländer till kunden, emballeras papperet.
Emballaget bör emellertid sitta kvar även när papperet anländer till kund, eftersom papperet så fort förpackningen öppnas börjar acklimatisera sig till den omgivande fuktigheten. Och har inte lokalen eller om-givningen rätt fuktighet och temperatur kan alltså ovanstående problem uppstå.
För att minska risken för dimensionsförändringar bör man placera papperet i samma lokaler som det senare ska användas i, allt för att det ska anpassas till rätt temperatur.
Detta blir givetvis extra betydelsefullt om papperet transporterats en längre sträcka eller tidigare förvarats i ett kallt lager under vintertid. Tänk också på att papper som en gång blivit dimensionsförändrat inte återtar sin ursprungliga form även om man går tillbaka till ”rätt” luftfuktighet.
Det finns några olika varianter av emballage men de vanligaste är av papper eller plast. Om de är av papper består de vanligtvis av en speciell typ av kraftpapper med en tunn, inbakad plastfilm som rullas runt pappersrullen. Resultatet är ett fuktbevarande och vattenavstötande emballage. På gavlarna sätts rondeller av wellpapp.
Det finns också flera typer av plastförpackningar. En variant är sträckfilm, vilket innebär att man virar plastfilm flera varv runt en pall eller rulle för att fixera kollit. Filmen ger dessutom ett bra skydd.
Krympplast är ett annat alternativ. Pallen täcks med plast – polyeten – som krymper när pallen körs genom en ugn. Slutligen sätts plasten under press för att luften ska försvinna. När pallen kommer ut är den i stort sett vacuumförpackad och papperet mycket väl fixerat och skyddat. |
|
|
|
|