Det slutgiltiga steget för att foga samman papper till en bok eller trycksak kallas för bindning. Under rubriken ingår emellertid en mängd olika metoder, alla med något skiftande förutsättningar. Vi ska här berätta om de vanligaste. – Klammerhäftning är den vanligaste och samtidigt billigaste bindningstekniken och används framförallt vid framställning av broschyrer och enklare trycksaker. Fördelen med tekniken, förutom att den är billig, är att den är lätthanterlig och snabb och passar till alla papperskvaliteter. Som namnet antyder häftas trycksaken genom att en eller flera metallklamrar slås genom trycksaken, precis som när man fogar samman ark med en häftmaskin.Två varianter är de vanligaste, rygghäftning respektive platthäftning. Vid rygghäftning slås klamrarna genom ryggen på falsade ark, medan man vid platthäftning sätter klamrarna längst ute i kanten på plana ark. – Limbindning, som är en vanlig bindingsteknik vid produktioner med många sidor, passar utmärkt till obestrukna papperskvaliteter eftersom papperet suger upp limmet bra, vilket ger god vidhäftning. Bestruket papper har däremot inte samma goda förmåga att suga upp limmet. Själva bindningen sker genom att man klämmer fast trycksakens inlaga och sedan fräser bort ungefär tre millimeter i ryggen. Därefter lägger man på lim och pressar fast omslaget. Som du förstår är tekniken vanlig vid till exempel bok- eller pocketproduktioner. – Trådhäftning – eller med ett annat namn, textilbindning – är den allra starkaste bindningstekniken. Och en av de dyraste och äldsta. Tar du ned en gammal bok ur hyllan och tittar på bindningen är den med största sannolikhet sydd med linnetråd i ryggen. Metoden går till så att man lägger bokblocken – de tryckta falsade arken – i rätt ordningsföljd, men istället för att limma dem samman eller slå en klammer igenom, sys bladen ihop i ryggen. Bokens omslag limmas sedan på. Beroende på om pärmen är mjuk eller hård skärs inlagan först ned till önskad storlek. Trådhäftning är bra till alla papperskvaliteter då inget lim används. – Fadiensiegelbindning är en kombination av de två senare, det vill säga limbindning och trådhäftning. Varje arkdel sys var för sig i ryggen med plasttråd som sedan smälter samman med limmet. När alla arkdelar är sydda limmas de ihop med omslaget. Precis som vid limbindning passar obestruket papper bra, eftersom limmet tränger ned i arken och fäster bättre med omslaget. – Spiralbindningar finns i några olika varianter. Wire-o-bindning (som vi använder till den här boken), klassisk spiralbindning och GBC-bindning är några av dem. Gemensamt för samtliga är dels att de skärs ned till rätt format innan bindningen, dels att de består av lösa ark som hålas och buntas ihop. Därefter sätter man fast spiralen, som kan ha flera olika utseenden och färger.

Click for popup

	Perforering

Om man lättare vill kunna riva ut sidor eller kuponger och liknande från trycksaken brukar man perforera den, exempelvis med en linje av små jack. Perforeringen görs ofta i en stansmaskin med perforeringslinjal eller med hjälp av en rill – ett verktyg inte helt olikt en tandad sågklinga.

Click for popup

Det är nära nu. Att binda trycksaken till en bok, ett magasin eller vad det månne vara är sista steget i trycksaksprocessen. Och det är egentligen först nu trycksaken får sitt slutgiltiga utseende. Momentet är alltså viktigt. Men innan vi pratar om olika bindnings-, falsnings- och bigningstekniker ska vi backa processen några steg. Innan man trycker arken har man gjort en så kallad utskjutning eller sidutskjutning. Det innebär att man placerar sidorna så att de hamnar i rätt ordning. Beroende på tryckpressens storlek och trycksakens format är det olika antal sidor som ryms på varje ark. I vissa fall kanske bara fyra, i andra åtta, 16 eller 32. Dessa ska sedan kombineras i rätt sidföljd till en trycksak.

Click for popup

	Hålning

Vad hålning betyder behöver vi knappast förklara. Momentet, där man således gör hål i kanten av trycksaken, används för att produkten ska kunna sättas i en ringpärm. Istället för ett klassiskt hålslag använder man sig vid grafisk produktion av en speciell borrmaskin som hålar arken.

Click for popup

Det absolut sista steget i de flesta trycksaksprocesser är skärningen. Redan tidigare är arken skurna en eller flera gånger beroende på metod och format. Dock inte till exakt format. Men nu när trycksaken är tryckt och häftad måste den renskäras för att få fina och jämna kanter.

Click for popup

	Stansning

Vill man förhöja en trycksaks utseende, känsla och budskap är stansning ett vanligt alternativ. Stansning innebär att man med hjälp av en stansform pressar ut ett mönster ur papperet, till exempel ett runt fönster på omslaget så att man kan skymta en detalj på inlagans första sida. Stansning används även vid exempelvis registerflikar till pärmar.

Click for popup

	Falsning och bigning

För att sidorna i en trycksak ska få önskad ordningsföljd är det viktigt att de viks – eller falsas som det heter i den grafiska branschen – på rätt sätt. Falsningen sker nästan alltid maskinellt, men det är viktigt att man kontrollerar så att falsvecket går parallellt med fiberriktningen. När ett ark viks och falsas åt mer än ett håll - så kallad korsvecksfalsning – måste den fals som går längs med ryggen på trycksaken också gå parallellt med fiberriktningen. Sker falsningen i fel fiberriktning finns det stor risk för sprickor i falsvecket. Falsen blir dessutom ojämn. Ibland är papperet så tjockt att det kan vara svårt att vika det utan att falsen blir ojämn och sprickor uppstår. För att undvika detta bigar man papperet innan man falsar det. Kortfattat betyder det att man gör ett spår i papperet där falsen senare ska sitta. Det är särskilt viktigt att biga papper där man har bilder eller tonplattor som ligger över falsen, eftersom eventuella sprickor syns lättare i bilder eller tonplattor. För tryckprocesser där papperet torkas ut, exempelvis är så fallet i digitala tryckpressar, bör man biga även vid låga tjocklekar och ytvikter. Vid framställning av böcker måste man dessutom tänka på att fiberriktningen går längs med ryggen, så att boken öppnar sig på ett bra och snyggt sätt. Annars kan man få böcker som spretar och inte går att slå samman helt. Inte så lyckat, kanske.

Click for popup