|
|
 |
 |
|
|
Det finns flera miljöaspekter på papper och pappersframställning: hur skogen påverkas, hur papperet tillverkas och hur det återvinns. Kraven är därför hårda.
I dag kan papper återanvändas nästan till 100 procent, och för att pappersindustin ska tära så lite som möjligt på miljön är det viktigt att hushålla med jungfrulig skogsråvara och att fibrer återvinns i så hög utsträckning som möjligt.
Vid tillverkningen blir det alltid en del ”spill” – vid kvalitetsändringar, omrullning, arkning och så vidare. Eftersom detta papper är ”rent” – det vill säga utan tryck eller annan svärta – så mals det ned igen, tillförs mälden och används som så kallat internutskott. På så sätt tas allt tillvara. Likadant är det med de stora mängderna vatten i produktionen. Vattnet renas och återanvänds om och om igen i mer eller mindre slutna system. Även energin tillvaratas i så stor utsträckning som möjligt genom att överskottsvärmen från torkningen återanvänds.
Papper som är tryckt eller använt på något sätt innehåller nästan alltid föroreningar som inte kan hanteras av ett vanligt pappersbruk. Dessa papper måste istället skickas till speciella returpappersbruk med särskilda reningsanläggningar för returpapper. Papperet renas där i flera steg innan det åter tas i produktion. Returpapper används framförallt till tidningspapper eller kartong men även till vissa finpapperskvaliteter.
Eftersom cellulosafibern bearbetas och cirkulerar åtskilliga gånger så slits den till slut ut. Det är därför inte möjligt att helt sluta papperskretsloppet med returpapper. Det kommer alltid finnas ett visst behov av ny, så kallad jungfrufiber, i pappersvärlden.
Även denna trycksak, producerad på jungfrufiber och internutskott, är på väg in i ett kretslopp. Den kanske går till återvinning och blir en dagstidning redan om några år, när du tycker att du kan allt om papper och tryck. Men vi hoppas förstås att du sparar den i många år och har därför gjort den av träfria kvaliteter (förutom vissa effektblad). Så om du väljer att ha den kvar, kan den hålla i flera hundra år innan den går till återvinning. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Papper har som du säkert vet olika livslängd. Det räcker troligtvis att du tänker på en gammal tidning för att se framför dig hur papperet åldrats. Det har blivit gult och lite sprött. Fenomenet kallas följdriktigt för eftergulning.
Hur åldersbeständigt ett papper är beror på dess beståndsdelar och kvalitet. Generellt säger man att trähaltiga papperskvaliteter (producerat med mekanisk massa) har kortare livslängd eftersom de innehåller lignin, som gör att papperet kan eftergulna vid lång exponering för solljus (UV-ljus). Ska man emellertid ta fram en produkt med riktigt lång livstid rekommenderas ett träfritt papper (producerat med kemisk massa). Men det är ingen evighetsgaranti. Vid tillräckligt lång solexponering gulnar eller nyansförändras alla papper. I båda fallen hinner nog trycksakens information bli gammal innan papperet blir det – den kan således stå i en bokhylla i många år innan det inträffar.
Men som sagt, undvik att placera trähaltiga papper i direkt solljus. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Alla papper innehåller en liten del fukt. Papperet är dessutom väldigt känsligt för fukt- och temperaturförändringar i omgivningen. Om miljön är fuktig sväller papperets fibrer vilket i sin tur innebär att arket sväller. Är omgivningen däremot torr blir förhållandet följaktligen det omvända – papperet avger fukt. Dessa fenomen kan ge upphov till dimensionsförändringar eller vågighet, vilket i sin tur kan ge tryckproblem. För att minska denna påverkan, och för att skydda papperet mot smuts, skador och annat slitage innan det anländer till kunden, emballeras papperet.
Emballaget bör emellertid sitta kvar även när papperet anländer till kund, eftersom papperet så fort förpackningen öppnas börjar acklimatisera sig till den omgivande fuktigheten. Och har inte lokalen eller om-givningen rätt fuktighet och temperatur kan alltså ovanstående problem uppstå.
För att minska risken för dimensionsförändringar bör man placera papperet i samma lokaler som det senare ska användas i, allt för att det ska anpassas till rätt temperatur.
Detta blir givetvis extra betydelsefullt om papperet transporterats en längre sträcka eller tidigare förvarats i ett kallt lager under vintertid. Tänk också på att papper som en gång blivit dimensionsförändrat inte återtar sin ursprungliga form även om man går tillbaka till ”rätt” luftfuktighet.
Det finns några olika varianter av emballage men de vanligaste är av papper eller plast. Om de är av papper består de vanligtvis av en speciell typ av kraftpapper med en tunn, inbakad plastfilm som rullas runt pappersrullen. Resultatet är ett fuktbevarande och vattenavstötande emballage. På gavlarna sätts rondeller av wellpapp.
Det finns också flera typer av plastförpackningar. En variant är sträckfilm, vilket innebär att man virar plastfilm flera varv runt en pall eller rulle för att fixera kollit. Filmen ger dessutom ett bra skydd.
Krympplast är ett annat alternativ. Pallen täcks med plast – polyeten – som krymper när pallen körs genom en ugn. Slutligen sätts plasten under press för att luften ska försvinna. När pallen kommer ut är den i stort sett vacuumförpackad och papperet mycket väl fixerat och skyddat. |
|
|
|
|